När börsen går ner några procent eller tio så talas det ofta om krasch. På finanstwitter skriks det hejvilt bland vissa grupper. Andra vädrar morgonluft och börjar trycka på köpknappen.
Bland ”vanligt folk” a.k.a 80 procentarna så märks det inte av om börsen stiger. Däremot vaknar de till liv när det skrivs något negativt. Krasch ger fler klick än uppgång.
Var och en har rätt till sin åsikt och investerar efter eget huvud. Värre är det för dem som lägger sina pengar i en fond där någon annans huvud ska sköta tänkandet.
Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning heter det i alla dessa disclaimers som visas. Men tittar man på ett bolag som Investor kan man nästan tro det. Bolaget har haft en jämn och stadig utveckling över ganska lång tid.
Tittar man på första diagramet kan man tro att det var kört för denna gång att gå in i aktien. Från en omräknad kurs på under 4 kr till en rask uppgång till 25 kr. Det glada 80 talet gav verkligen en uppgång.
Följande år var lite mer dystra. Sverige gick från ränte och utlånings regleringar till en betydligt friare ekonomi. Inget som är kul varar för evigt. Yuppies var kung i baren men sen kom baksmällan. Många hade visst levt över sina tillgångar. Framför allt de som låg på botten i samhället och hade det knapert. När 90 tals krisen slog till skulle de ”betala tillbaka”. Jag gick på gymnasiet och båda mina föräldrar blev arbetslösa. Vi höll på att bli utkastade på gatan. På något mirakulöst sätt lyckades mina föräldrar styra upp det hela.
Investor hade lånat en del som ”alla” gjorde på den tiden och bolagets ekonomi var svagare än på länge. När börsen går ner slår det extra hårt mot ett belånat investmentbolag. Hävstången fungerar åt båda hållen. Som tur var hade familjen Wallenberg varit med förr. De visste att när det flyter blod på gatorna kan de göra fynd. Finansmannen Sven Olof Johansson hade tidigare poserat i boxhandskar och utmanat familjen Wallenbergs makt i Saab-Scania. En tid senare var han mer eller mindre bankrutt men klarade sig utan att gå i konkurs. Bitvis tack vara att Investor köpte hans ca 20 % andel av bolaget. Sen la Investor ett bud på hela Saab-Scania och kunde på så sätt komma över kassaflödet. Astra hade under tiden börjat få rejält flyt med sin magsårsmedicin Losec. Pengarna forsade in och aktiekursen steg rejält på en i annars svag börs.
Hur gick det då med aktiekursen?
Från 1986 till 1994 var det en ”bumpy ride”. Tvära kast mellan åren och 30 – 50 % uppgångar eller nedgångar ett enskilt år var inte helt ovanligt.
Men vad är då slutklämmen med detta inlägg? Kom till sak och va inte så långrandig! Ja ja… får väl lägga upp ett till diagram som täcker ett lite bredare tidsperspektiv.
Detta är ”the big picture”! Mer än 100 ggr pengarna på 40 år. Slår lätt index och sen kan man ju roa sig med att återinvestera utdelningarna i Investor så ser det ännu bättre ut. Investor var inget litet bolag 1979 utan redan då en tungviktare i näringslivet. Allt var mycket mindre då men relativt andra bolag i den tidens näringliv stod sig Investor väl.
Vad tror ni? Kommer Investor att stå sig framöver? Jag har en liten post vardera i min IPS depå och tjänstemannadepå. De får ligga kvar där.